En ny morgon vankas och här sitter jag nu.Stirrar ut genom fönstret, folk springer förbi utanför ,
men för mig finns bara du.
Mina ögon är röda av gråt och sorg,jag vrider och vänder mig på stolen, klarar inte av att sitta stilla.
Utanför skiner snart solen men jag kan bara tänka på varför du gjorde mig illa.
Det är jobbigt att andas,ja att bara finnas till.
Jag måste koncentrera mig för att inte höra av mig men det är det enda jag egentligen vill.
Det finns ju så mycket jag saknar och minns hos dig,
hur du höll om, kramade sa att du älskade mig.