nu finns det inget att säga.
det är ändra sagt eller försent.
mest försent skulle jag säga.


jag bara står där och blickar tomt ut i luften.
det tar bara slut
det är slut mellan oss
det är slut med dig
men det finns ju ändå alltid kvar
känslan





funderade här om dagen vad jag skulle göra om du dog.
du tog en överdos i tanken.
vilket troligast kommer bli din död.
men jag gick på din begravning
jag läste en dikt.
en av de där jag skrev i början.
när jag var nykär och du var det bästa som någonsin hänt mig
en av dem.


sen skulle alla fråga hur jag mår
varför jag lämnade dig.
varför det tog slut så plötsligt
varför jag gjorde dig då ledsen.

men jag svarade inte.
jag ville inte såra dom
jag ville inte säga att du var en manulaputiv jävel som spöade skiten ur mig varannan dag.
tyckte det var olämpligt på din begravning.




men nu är du inte död
och jag ska inte läsa någon dikt
och ingen kommer fråga hur jag mår.
för det var ju du som blev så ledsen när jag lämnade dig.
det är ju dig det är synd om.
bara för att mina ord fastnar i strupen och inte vill säga allt det är om dig.
då blev det jag som var elak.