Är det inte underligt egentligen?

Att en annan människa kan träda in i ens liv och snabbt bli en av de mest viktiga bitarna i livspusslet?

Att en annan människas närvaro kan förändra hela ens sinnesstämning som genom ett under?

Att man plötsligt känner en känsla av att behöva någon annan?

Ett behov av att få dra in din doft genom näsan och känna den.

Ett behov av att få höra dina ljud och le åt dem.

Ett behov av att få röra din hud, att få dra mina fingrar mot den.

-

Nu när jag inte har tillgång till dig rent fysiskt så känner jag ett starkt behov av dina ord och jag behöver minnena av dig.

Jag behöver planerna tiden efter att du kommit hem igen och jag behöver få drömma om framtiden.

Du har kommit att bli en av mina vitala delar.
Du är en viktig del av mitt livspussel.

Älskar dig och tomheten du lämnat är svår att beskriva.