Och om jag ger upp nu
faller som en regndroppe
på din kind
viskar dig i örat att du
du är den enda som kan
föra min vind

håller din hand så hårt
räknar sekunder och fingrar
i ensamhet
Allt det som är vårt
det kommer alltid vara vårt nu
full kärlek

Klockan är bara fem ännu
men för mig är den för mycket
älskade du
smärtan är olagad och sliter itu
allt som jag någonsin vart
ramlar isär nu

Jag har öppnat byrån
och ingenting ligger där i mer
bara i min hand
det är bara ett litet lån
tills natten värmer oss igen
och du drar mig till land

Tangenterna viskar: \"kom igen.\"
men du sitter fast i min hjärna idag
som alla dar
det är bara så enkelt att vända hem
men jag vill inte vara utan dig så länge
jag vill vara kvar.

Fast i ett gammalt rus
och ute i verkligheten på samma gång
en möjlighet?
letar efter ditt hus
på skakiga ben innan jag faller
i ensamhet

Och om jag ger upp ändå
kommer du bli besviken då?
för jag
Jag ska orka för oss båda två
och jag sviker inte löftet
inte idag

Placerar din hand i min, vill jämföra
ignorerar rösterna för jag vill inte höra.