Dina ord trängde in
liksom kylan i mitt skinn
dina ord var som sylvassa
nålar

du såg tårarna som
famnade mitt inre
men du log ändå
du såg längtan efter
solsken mot mitt hjärta

ändå gav du mig
ännu mer smärta

du brände min själ
gav mig sotsvarta
minnen av dina ord
som klöv mina hårstrån

dina ord brände
så både stora och små
dina vässade ord
fick mitt hjärta att brista
och ändå gav
du mig ännu ett
sår i de gamla

varför???