Så fint överallt, så fläckfritt och värdigt,
vårt liv är perfekt helt hållet och färdigt.

Vi har många vänner, en hel hop som vi känner,
de dyrkar oss alla och vi spelar detsamma.

Våra fester är fina, perfekta som möjligt,
men skulle ni veta vore det hela så löjligt.

För ingen kan se och inte förklara,
varför tåren på hans kind där bara kunde vara...

Var tar han vägen i det perfekta liv,
när han inte kan ta samma stora kliv,

När han inte går i samma takt det ska va´
kan han då känna att han är nå´t att ha´

Kan ett barn förstå att de håller honom kär,
när han blir förnedrad för att han är den han är.

Hur ska han någonsin komma upp i nivå,
bäst att inget höra och inget förstå