Vad vore jag utan er?
Ni som känner sig mig så väl.
Alla dagar vi haft tillsammans,
i glädje och vemod.
Vi som grävt oss ner i lekens värld,
hittat vår tid,
tid att känna efter,
förstå livet utanför.

Ni känner mig så väl,
för er kan jag aldrig ljuga,
alla lögner faller platt ner på marken,
det är liksom ingen idé.
Ni vet vad jag tänker,
ni har samma minnen som jag.
Ni har sett vad jag sett,
och det är bara vi som kan förstå.

Det känns skönt att veta,
att på denna jord finns ni tre,
ni som haft samma barndom som mig,
samma kärleksfulla mor och far,
farmor, farfar, mormor och morfar.
Samma minnen, samma glada skratt,
när vi träffas om minns tillbaka.
Det är bara vi som förstår.

Vad vore jag utan er?
Ensam, fattig, utanför.
Jag är så lycklig att ni finns,
att jag har er där fastän många mil.
Så vad än mor och far gjort rätt eller fel,
de måste nog ha lyckats,
för aldrig att vi sviker varann,
aldrig någonsin!