Ett möte, som fick mig ur balans,
min vackra dag blev störd,
en dålig dag, ditt sätt, din ton
du delar allt med mig.

Min kropp blev tung, min blick så trött,
min mun den kunde inte le,
med tårar i mitt öga och hjärta i kramp,
jag gick så snabbt från dig.

Så dumt att dela med sig allt,
hur kan ditt liv bli ljust av det?
Men mänskligt antar jag det är,
så dömer gör jag ej.

Så lite kan förändra,
så enkelt kan det va´,
man har ett val,
att göra en annan människa glad.