Du
Som hålen i asfalt, där blommor tränger fram.
Växer
Tänder eldar i dina fotspår, för att inte lämna något kvar
spänner bågen mot allt som närmar sig bakifrån
...och jag
vilse, som ett ankare i ett bottenlöst hav
Sjunker
Kryper i askan, krälar i motsatt riktning
längre och längre bort från dig, för att återvända
återvända till den plats där tomheten inte fanns