Jag vet en hel del om onda tankar.
Det pulserande hjärtat efter en natts gråt.
Tårar rinner och pulsen bankar,
det man väntar på är ett enkelt förlåt.

Men aldrig får man höra,
förlåt, jag gjorde fel.
Men ens liv kan hon förstöra,
i alla fall en stor del.

Varför ger man chanser åter?
Vad är det man hoppas på?
Tror hon att jag förlåter,
utan en ursäkt, jag undrar så.

Men jag skall säga som det är,
jag skall aldrig glömma ditt svek
Inte det mot mig, men mot en jag har kär.
jag glömmer aldrig när hon skrek.

Jag glömmer aldrig när hon skrek...