Nu är jag tillbaks och jag stirrar på det vita papperet, förvandla mig till en stjärnfrukt, bibliotek!

Kvinnan med den vita eldsjälen är borta

Spökrid mig i natt.

Jag blir varken glad eller ledsen
här i ett mitt i mellan som varken har med drömmar om verkligheten eller verklighetens drömmar att skaffa, det känns som att äta sig proppmätt på sin tunga

Ingenting helt enkelt.

Om man ändå kunde få erfara att man måste dö inom en minut!

Här, på biblioteket där jag väntar på att allvaret skall falla över mig så att jag kan skriva om en barndom

Låt mig tänka lite till, ok?
Nu är jag nästan färdig
Okelidokeli utanför fönstret

En väldigt vilsen blick,
vi ser in i varandra.
Där ligger värmen fjättrad på is

Hon ser ut som en kines.

Kanske sju eller åtta, vilket vilset barn

Vilken skam vilken skam, så liten så död

Vilka ögon, vilket djup;
utsatt för vad som helst under horribelt tysta tjut

När hon ser någon annan fara illa är det en annan sak, då vill hon slå och slå och blunda.

Lilla, om jag bara visste
hur man gör så skulle jag äta ditt hjärtas sorg
med glädje, tyvärr är det så att intet får vi veta;

Kinesiska trasdocka
du skall veta att jag hatar det.

Och om jag bara vågade fråga dig
om du skulle vilja rida på mina axlar
när jag går på vattnet om en stund

Blir du rädd så skall jag dikta
en magisk biljett
till din frihet igen

Jag skulle fylla dina ögon med sång igen

Små Duvor skulle finna sin plats
i dina öppna händers puls
Allt skulle bli ett

Här kommer vårfloden som låter skuggorna byta namn.