en man stryper nej kryper
in i rymden
genom mannen han talar med nej
in i hans öra
nej men mannen
som ville ut
i det som inte tog slut
att man aldrig vet när det är slut
eller om det tar slut
som om något
av det högre som bara blir högre
hade fört upp ett genomskinligt
diamantaxiom i hålet
där männen föder sina barn.

bortom resten han blev våldtagen;
”existensen ÄR”
det som är
det gick inte in innan
det kom ut han
blev bara svart
skrek Jag har det
en cirkel är rund havet är blått


den andre mannen
han som kallades enfalden
för att han var tvungen
han visste
inte vad han skulle kalla sig
så någon sa du är en
konstig brygd
från och med nyss
är du den
semiurinerande månens afasi

det betyder vad som helst
och gör det också
det åt upp honom
att vara månen ibland under månen
kunde någon ha hört honom
mumla om det absoluta
perverterad sanning
han sa ha! ha!