Jag hänger inte med på allt du gör och säger,
jag håller inte med dig, det är bara så.
Du pratar och du pratar om alla som du känner,
men jag kan inte riktigt ärligt lyssna på.

Och varför gör jag så?

Jag frågar mig själv och fungerar,
Varför känner jag den känslan i magen så väl?
Varför kan jag inte tro när du säger jag är toppen,
och att du säger att du vill lyssna på.

Säg är det för det som jag ser och jag hör.
Att tonen i din röst där inte har någon klang.
Att blicken i ditt öga inte har någon klarhet,
jag kan se igenom din falska fasad.

Varför gör du så?