Svarta korpen på min axel, i en dov existens
Mellan dröm och dvala, ett vara,
Självakar, ser genom brinnande svarta korinter
Mörka sammanfogade kvarblivna skrål,
otydligt vill de släppas fria


\"Vad är detta, tänker jag,
som i avund genom ljud som lockar
svagt under sval, nästan riktig sömn
vill få mig kvar i den skämda glömskan
som fortsätter\"

Ack, det är i månaden maj, min Korp
Min sömn, hemlighetsfulla blånad
Blossar mina kinder upp

Korp, min borta! Nu lämnad jag blivit
Djupt i mitt sinn, glömmer och drömmer
Drömmar ingen drömt mellan liv och död, som
Feghetens sömn bevakar genom att vakna
I blott rummets tysta blekhet, ingen annan
Drömmarna når.

Korp som vaktar natten lång, mitt hjärtas
Rytm är en gåta för mig,
låt mitt hjärta sluta
I en vind som dör ut i ett lugn.

Svarta tystnad, svarta fågel
Skölj den glömskan ur kolkritans vackra näbb
Låt den sjunga
Bistra gamla korp, öppna
porten själv genom mig
Lätt stilla, ensam väg vandra
Bävan ner på knä

Det som sker det sker