Andetagen knyter knutar i halsen som snart exploderar
Andetagen är skurna itu, den sista rosen även så

Det som dör i de djupaste famntagen
Förmultnar, så smärtsamt vitalt

Ja, i döden är jag galen, tingen ser ut som vad de är
Och börjar med att gråta ut i det sista som är kvar

Som en mördare med otur, som en mördare som
Gråter för sin egen skull

Urinerar i andetagens livmoder och avskyr sin mor
Ödet valde sig självt; neon, nihilsterna marscherar

I väntan, stirr! Naglar i sniglar, vidare
Hor till höger och vänster, inga betydelser, döva symboler

Skicka en törstig domedag som spelar raska symfonier
I takt med giljotinen och den bortkomna eldens tillblivelse

" Guts like flowers, sticky icky
Green, stink, smelly belly born in faith
Everlasting defiance, nothing to do but wait!"