Fantomerna sjuder
Så då brinner äntligen himmelen
Av doften från näsan, med andra ord
Förändringen är här för att banka hårt.

Med den mest omedelbara verkan
Avskaffas humöret som person
Som vapenbroder, tillstånd sfär tyst
Dessa löjligt osanna terapeutiska pekoraler,
Författar chimärens osaliga ångestfrön.

Psykosomatisk psykonaut, förvandlas fadd
Till gråsten, tanken är den enda människan
Vilken inte skola bringas den långsamma döden,
Läppar som nybryggt thé, kvinnoservis;
Armar som linor från stjärnor till stjärnor

Glättiga illusioner som
Ansikten som rykande rabarber som rundar
Den egna axeln i en skinnets uppsluppna eufori
Spricker ut, spricker upp skjuter raketer
Krackelerar som hymner för det universella mitt i

Allt gör sig oerhört
När det uppfattas genom den strålande
Violetta tonen

Tonen som med många ben
Hänger upp månen i en krok
Utan att flyga, murar av klagorop
I en kakafoni av stillsamma enrisbuskars brasor