Jag är trött på
att bära bubblande tårar
i magen men ibland har man
gjort sig förtjänt av smärtan
Jag längtar efter det som var
och sånt som
kunde blivit men ibland
får man skylla sig själv
Är det inte så?


Vår vänskap spricker
långsamt men jag
låter skärvorna av
oss ligga
För trött för att
lösa allt när
mörkret kittlar mig i sidan


Det finns foton som
det gör ont att titta på
för de känns så långt borta
och du känns
längre bort ändå

Jag saknar ändlöst fnitter och
låtsassjälvmord
på engelskan


Minns du lyckan på våra läppar
när vi insåg att
vi hade varandra?
Man kan få trehundra
allahjärstansdagskort
men ändå vara
ensam så vi fyllde tillsammans
ut tomrummen mellan våra
pappershjärtan


Jag kan skratta och gråta och skrika
men det som var kommer
inte tillbaka och
bytt är bytt kommer aldrig mer igen
Jag vet inte mycket
men jag vet att jag saknar dig
Det finns inget vi
längre och
trehundra nya
allahjärtansdagskort
kan aldrig fylla ut
tomrummet
efter ditt leende