Jag minns när stjärnorna strödde sitt silversken över snötäckta ängar.

Hur skogen sjöng lugnande sånger smidda av gran och fur.

Jag minns märgelgravarnas frusna & skimrande spegelytor.

Snöbollar som jagades i rasande fart.

Jag minns byns blinkande fönster i horisonten.

Världen var klädd i silver och dina ögon var av klaraste kristall.


Nu har stjärnorna slocknat och ingenting är som förut.

Men det är skönt att bära på minnen för de tar aldrig slut.