Jag skar mig själv i armen för att se ifall det fanns liv.
Jag gjorde det för egen del som ett enkelt tidsfördriv.

Ur såret kom livet, vackra droppar röda.
Jag ursäktade mig med orden; "Jag skrapade bort hudceller som var döda".

Från dropparna kom frågan; "VAD HAR DU GJORT?"
Jag sa; "Snälla bry er inte. När saker händer går det fort."

Sen letade jag länge - jag letade i alla vrår.
Ville ha något som jag kunde linda kring mitt ömma sår.

Om dropparna försvann skulle jag kanske orka med ännu en dans.
Sen slöt jag mina ögon och fokuserade som om inget annat fanns.