Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Inget att förklara - inget att förstå.


När ensamheten kom och hälsade på.

Jag ville skrika eller gråta men förblev orörlig och stum.
Blundade länge och insåg att jag var ensam i dessa rum.

Det var samma tystnad men med samma skiva på repeat.
I ett dunkelt december hade ensamheten hittat hit.

Träden utanför hade tappat sina löv - hade ingenting mer att ge.
Grenarna vinkade till mig där jag stod och försökte le.

Jag drömde om långa nätter med fladdrande ljus.
Men nu slingrade sig mörkret som en orm i mitt hus.

Tänkte på alla drömmar jag haft men som jag sedan gett bort.
Allt medan jag vände om och byggde mitt fort.






Fri vers av Arcadia1
Läst 351 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-12-10 23:24



Bookmark and Share


    Mejja
Gillar denna skarpt.
Mycket bra flyt och skön att läsa.
Fylld av känsla.
2009-02-03

    En klar stjärna
......
Allt medan jag vände om och byggde mitt fort.


Så kan det kännas ibland , ett ögonblick och sedan är allt borta..... så väl beskrivet!
2009-01-13
  > Nästa text
< Föregående

Arcadia1
Arcadia1