Burroughs: Djäfvulen så skönt.

Baudelaire: Jag känner mig döende: tre timmars jagad febrig sömn. Levde i vetskapen om att mitt hashisch låg i den kinesiska vasen. Men det är borta.

Burroughs:
Har fyrtio Temazepam och ett halvhekto Sativa, Marias sköte också, att jag inte kan bjuda, fan att du bor på månen och jag på kuckusjukhuset.

Baudelaire:
Ingen fara. Allt är så grått, Jag kan beskriva min känsla om du låter mig måla upp en bild: Jag sitter i gungstolen med en Ezra Ppound i knäet, en grå söndag med regnet smattrande mot rutorna. Ömklig, mitt opium är slut, vad skall man göra?

Burroughs:
Skall jag försöka skämta!

(Burroughs gör en grimas genom att föra in fingrarna i munnen och dra i kinderna, från insdian så att rösten ljuder eggad "-Jag är en sexuell elaking...")

Bauldelaire: Jag är också en fuling.

Burroughs:
Igår kunde jag inte se mer än en halv meter framför mig, att stå upp kunde jag inte ens tänka på. Jag skrev på den nakna lunchen. Minns inte hur länge eller vad jag skrev, inte på länge har jag varit så bortom mina sinnen, underbart!