Disken
Läppar rör sig där i speglingen
har precis handlat något
kaffe just det, och utan plånbok
glömde
ursäkta
munnen pratar
med den blanka killen
ska bara hämta pengar
snart kommer jag
skrattar lite för högt, den förlösande normaliseringens garv

är så trött

och kärleken sliter i den gamla flickan
gör henne inte alls uppfylld
bara uttömd
malplacé
gud vad hon kan det ordet
vill bara leva säger hon
älska
mötas
visionera
ja vi har hört förut
det och det mesta
fast den här gången
tystare

tangentbordssmatter
låtsasnärheten som den där mannen och kvinnan sprider i rummet äter sig in i brushuvudet
oförlåtligt störande att pågå på det viset
till ingens glädje
hon är med eller inte
svårt att avgöra

så trött