Jag vrider på duschen och känner på vattnet med handen.
Det är varmt.

Jag ställer mig med bröstet mot vattnet som
strålar från duschens munstycke.

(Det känns ibalnd som om att vi är vänner den och jag. Den tvättar bort min stress och masserar min själ)

Jag gungar fram och tillbaka i sidled
samtidigt som jag låter mitt ansikte träffas
av de lagom hårda strålarna.
Maskaran rinner längs mina kinder.
Små svarta droppar faller ner och landar på mina fötter.
Jag står med tårna snett ihop och iaktar det hela.

Vattnet är behagligt och jag öppnar min mun.
Det är något jag bara gör.
Den fylls utav varmt vatten tills det blir fullt och rinner över.
Det överflödiga vattnet som byts ut för var sekund
rinner längs min haka och ner mot min hals.
Det är lent och känns som den mildaste av smekningar.
Och hur u n d e r b a r är inte den känslan?

En fruktig lukt av något som ska göra mig ren
ångar upp längs mina ben.
Att fylla lungorna fulla med dofter och fuktig luft.
Det är som om att ta friheten i handen.