UTAN ATT SE PÅ HENNE

HAN
HOTFULL UNDERTON.

HON
MED FÖRINTANDE EFTERTRYCK

Har du kanske glömt att allt är mig tillåtet?

HENNES AVVÄPNANDE KOMMENTAR OCH HUR DEN FÅR HENNE ATT KÄNNA EFTERLÄMNAR EN INTENSIV TYSTNAD, HON FORTSÄTTER, MED HATETS VINGAR

HON
MED LIDELSEFULL HÄMNDLYSTNAD

Jag hade tänkt att olyckan skulle äga rum på universitet...

HON STANNAR UPP... BEFÄSTER DET OÅTERKALLELIGA I ÖNSKEMÅLET, NÄR UPPGIFTEN ÄR FORMULERAD MÅSTE DEN FULLFÖLJAS UTAN EN TANKE PÅ KONSEKVENSER, SOM EN TVÅNGSTANKE.

HON
(MED DRAG AV DEN STORE IRONICUS, HON SJÄLV)

Humanismen och kunskapens högborg - det passar ju bra - du som alltid förespråkat bokbål och dödsstraff...

TYST

HON BETRAKTAR HONOM - ETT STUMT GLÖDANDE URSINNE... MED EN STRÄNG OCH SAMVETSGRANN MEN SAMTIDIGT BRÄCKLIG RÖST.

HON

Det var onödigt att försöka skrämma mig. Jag är inte rädd för döden. Det enda som existerar är ensamhet. Jag är heller inte rädd för dig om du trodde det, du, å andra sidan - du är rädd för allt.

TYSTNAD...

HAN
TRANKILT.

Ditt blod smakar smuts. Visste du det?


UNIVERSITET, DAG, HÖRLURAR, METHAMORPHOSIS 1, MODERNISTISK ARKITEKTUR. HAN LÄSER TIDNINGEN OCH DRICKER EN KOPP KAFFE, UPPTRÄDER BALASERAT OCH UTSTRÅLAR MED SITT OKLANDERLIGA YTTRE NÅGOT NÄSTAN FAMILJÄRT.

HAN LÅTSAS INTE OM DET HELA, UTAN KISSAR NER SIG MED ETT STOISK LUGN, SITTER KVAR I SIN URIN OCH LÄSER TIDNINGEN, TILL SYNES OBERÖRD.

HON FÖLJER HONOM FRÅN EN AVLÄGSEN PLATS BLAND BOKHYLLORNA. HAN TITTAR UPP MOT HENNE EN ENDA GÅNG - DERAS BLICKAR MÖTS I NÅGRA SEKUNDER; HON SKISSAR PÅ HANS PORTRÄTT - HAN STÅR NAKEN I SINA GLASÖGON OCH PETAR PÅ SIN PENIS.