Det var en mild söndag i Maj och regnet våldtog småbarn på utflykter, mitt ömma stycke mor satt på i köket och sippade försynt på en kopp kaffe. Min mor var putslustig och röksugen, benhård, samvetslös och bindgalen, kring halsen bar hon alltid sitt kommandokoppel då det gick särdeles bra ihop med hennes kala cellgiftsskalle som hade resignerat ganska fullständigt. Det strömmade ljuv musik ut över hela köket ur den lilla teflonradion, Brainbombs skrek om att "Danny was a streetwhore", man skakade förnöjt på höfterna till det skrålande garagevansinnet och sjöng med, med armarna vevandes i luften, upp och ner: -child fuck, child rape, yes, yes... Sedan satte hon sig ned och såg sur ut, - det var bättre förr, de tyska efterkrigskannibalerna... Haarmann Grossmann, det var mycket människa i storkoken en gång i tiden... Hon bytte låt, uppenbart irriterad över att tänka och skrek med en Dead-inspirerad röst till Macabre - i'm gonna kill you just beaucause i want to. sen band de mig vid ett träd för att jag var trött på kallt ris till middag och när pappa kom ut för att hämta mig vid tallen som var nattensfängelse så sa jag för första gången att han gjort fel, då sparkade han ihjäl mig med sina gummistövlar och slänge mig i älven.