Det står en brud på trappan

En vitklädd, vacker, bildskön sådan

En brud med lycka i blicken

Och… i ögonen speglas han

Hennes man


Det finns en del man kan fundera över

I ett sådan läge

Men alla funderingar, är kanske onödiga

Överflödiga

Det räcker kanske med blicken

Det räcker med ögats varma glans

För hon vill ju inte vara, nån annanstans

Eller nån annans…


Ta den blicken med dej

Ta fram den, om den försvinner

Den behövs kanske framöver

När annat hinner ikapp

För det brukar göra så

När tiden rinner

Och man behöver

När knappt man hinner

Tänka

Så är man kanske inte bara 2


Inte så svårt, att förstå


Med denna dikt, vi önskar lycka

Och välgång till er båda

Rebecka kan ju hålla låda

Som sin mor, och humör som far

I värsta fall

Men Tobias, håll dej bara kall

När känslorna är på svall

Minns att det på trappan fanns en brud

Med vita kläder, en vacker skrud

Och du var den som till slut fick

Denna kärleksfulla blick