Se jag hastar stadd vid min stav

förväntansfull mot min egen grav

hungrar törstar stundens magi

min levnads gissel äntligt förbi

trängtar den renande mullens doft

att hölja skölja mitt enkla stoft

suktar jordens värmande hand

att bära mig in i skymningsland

icke var Livet menat för mej

kraften att kämpa äger jag ej

tapperhets håg har jag icke lärt

icke det mod triumferna värt

sådant är sinnet talar blott död

talar blott hjärtats falnande glöd

intet om frejd intet om strid

önskar blott gravens härliga frid

icke var Livet menat för mej

glädjen att finnas äger jag ej

icke den längtan icke den tro

människor bära som känna ro

ack mina smärtor teg jag ihjäl

tistel och tagg i min trasiga själ

alla de tårar ingen förstod

isande vågor av sorg i mitt blod

icke var Livet menat för mej

lit och förtröstan äger jag ej

taltes mej tidigt sanningens lag

ingen älskar en sådan som jag

se jag vankar stadd vid min stav

förväntansfull mot min egen grav

hungrar törstar stundens magi

min levnads gissel äntligt förbi

Bs-08