När fötterna slutar bära mig faller jag...

Faller ner i maskrosdun


Och när molnen skingrar sig som en ridå, träder solen fram på scenen - som den huvudrollsinnehavare som hon är.


Jag greppar tag om hennes gula hårstrån och hon drar mig upp ur
bädden av maskrosdun


Men aldrig mer ska jag falla

Inte ens om maskrosdun fångar upp min kropp