där under månens
vita leende
faller dina drömmar
ner mot jordens öga

där under nattens
tysta drömmar
faller våra tankar
ner mot jordens öga

vi famnar varandras
händer i ljuset
från stjärnhimlens
lampor

där under månens
magiska timmar
föds våra drömmar
att falla
att fångas
av hjärtats kärlek
för att inte krossas
mot marken igen

 för att aldrig
krossar mer