Ytan hade börjat flagna
krackelerad färg hängde
som föråldrade plåster
kring de två trasiga fönstren
på husets fasad
Skorstenen
förvandlad till megafon
byggd utav generationer av fåglars skri
Stuprännorna
lossade, slängda i en hög,
halvt dolda i maskrosfältet,
bland förbrukade burkar insektsmedel
och diverse rostiga verktyg
Det var som om hela detta väsen
givit upp
bestämt sig för att sätta sig på tvären
göra sig obebodd

Men ändå

Bakom den kedjebeklädda springan
mellan dörr och karm
Kunde man se händerna
på en person i bedjan
Som med tvinnade fingrar
lade allt hopp i att nästa besökare
skulle häva förbannelsen med bultsax
forcera fängelset
och bära med sig tröstande ord om renovering