gud och min konfirmation
när jag konfirmerade mig
hade jag en präst som hette
agneta
hon och jag tyckte inte
likadant
jag sa jag trodde
man föds igen
och dör igen
fast inte i
samma kropp
då sa hon nej
så kan du inte
resonera
tänk du kan ju födas
till ett svältande barn
på afrikas heta
savann
nej elin
så kan du inte säga
eller mena
när jag var liten
och ja det gäller nog
nu också
då hade jag ett hett
temperament
och en envis
ställning
till det mesta
agneta du var tjock och fet
och jag får tycka som jag vill
dina tänder växte på varann
och dina valkar likaså
du har ingen rätt som helst
att säga vad jag ska tänka
på
när jag konfirmerade mig tyckte jag
kyrkan var rätt mysig
fast jag fick ångest av doften
luktade äckliga biblar
som solkiga fingrar
för många fingrar
kladdat på
min vän edith sa att i godisskålen
på fiket
vi hade alltid en sådan kring påsk
där finns det spår
av både bajs och
sperma
så vi behöver inte ens spåna
vad som finns på
alla bibelsidor
när jag konfirmerade mig fick vi stå
längst fram i kyrkan
och håkan som spelade gitarr
satte på älska mig
med ainbusk
sedan fick vi stå och stirra
stirra
som apor med håliga ögon
på våra föräldrar
på kyrkan
men jag tittade bara efter en enda sak
jag tittade efter dig gud
men du ämnade inte dyka
upp