Jag försöker verkligen
att leva
ja, det gör jag

bara det är en bedrift
som andra verkar klara
utan att tänka på att dom gör det

för mig är det en svårighet

det fräter i kanterna
när jag försöker svälja ..

Ibland skäms jag över detta
att jag inte kan ta livet för vad det är ...
Jag skäms för att jag är så otillfredsställd
för att jag tror att livet skulle kunna vara fullkomligt!
inget mellanspel och hyckleri där vi lider och skrattar
utan att något har ett mål och intet spelar nån roll

Ja jag skäms ..
när jag inser att min sorg är så privat
att jag inte kan gå utanför dörren
och än mindre tala om den ...

Det är som att sitta fast i ett hål
och när jag ska klättra upp rasar sanden
och begraver mig mer och mer ..
det gör minst ont när jag inte rör mig alls
utan bara ligger helt still och sparar på syret ..
Inget finns att göra bara att anstränga sig hårt
för att leva, överleva ..

Det är alldeles tyst när jag vaknar
och alldeles tyst när jag somnar ...