Tankarna snurrar
hektiskt omkring

i mitt lockigt smutsiga,
oförstående själshuvud

Förvirringen är så självklart närvarande
att det nästan gör ont

Du krossar dem alla
Barriär efter barriär

Ser du att det finns, ännu fler, och fler?


Se mig i ögonen
och säg sanningen

(Varför känns det alltid
som att jag drunknar i dina ögon?)

De sanna orden

som inte behöver döljas bakom oförstålig text
i typsnitt åtta
eller under ickeexisterande täcken


Ditt huvud mot min blåkyssta arm
så självklart
som att du och jag finns


men var fanns du förut?

Då jag simmade
utan att finna varken hjärta
eller land?

Då jag ropade rösten och handen hes
utan att få något svar?



Det är så uppenbart - att detta är en dröm.



Själen skriker
när jag inser att jag hela tiden
Väntar
på slutet

Att hjärtat ligger på helspänn
innanför de spunna kärleksdrömmarna
och hoppet om trygghet
För att snart kastas ut

I Verkligheten





Snälla

snälla...


S t a n n a.