En utan tvekan stulen

jargång

lade sig platt på din skugga

En tvångsrepeterad

ordbalett

befriad från dansarens rytm

Sålda hus fulla,

alltid så fulla

Och varje gång du talade

restes luftmonument

till någon Inte vet jag

Tomma smaklösa

huvudvärksvindar

vinklade gapet på dig

i kramp

Barnen sprang därifrån

Fåglarna lade sig ned och dog

någon enstaka som Såg vad du gjorde

grät ut sitt öga

fattade tag

gick och

lät dig vara kvar

i dina egna återvändor