Det var vi som satte hjärtan i brand
och ingen ifrågasatte vårt sätt.
Det var år sedan du log mot mig
men de minnena har jag raderat.
När jag ser mig omkring här och nu
blir jag knäsvag av alla impulser.
Jag är rädd för att sluta som du,
lycklig och orättvist återskapad.

Jag önskar att du såg mig nu,
då hade saknaden tagit din syn.

Ännu ett liv, lika mörkt som det vi delade.