Lars Norens ande svepte över sällskapet

snapsen landade i ångerfulla själar

de grämde sig över den slätstrukenhet

mänskligheten omkring sig spred

i en långsam berusning

verkade de mer och mer närma sig varandra

utan att veta

utan att förstå

likheten

när den unga blondinen i märkeskläder

deklarerade att alla i hennes krets bar ett visst märke

kräktes Dieselmannen bredvid på hennes Diorväska

hon slet upp sin nyinköpta PRADA Phone by LG mobil

ringde sin storstadsväninna och grät

mannen fick kalla handen

strax innan hade hon älskat honom

så som man gör i en Lars Norenpjäs

en snaps till

och hela sällskapet framstod som något Yves Saint Lorent glömt

inte Gud, han var väl död?

hon skakade på sitt hårsvall

stirrade på sin Gucci klocka

hennes ögon såg inte människorna

de var iklädda avunden

hatet

hon lyfte livsglädjen av klädhängaren

och ringde 112