Hur blev du så bräckligt tunn,
Genomskinlig.
Så liten under dina tunna kläder.

Och jag ser hur du gömmer dig bakom ditt tjocka hår.
Vrider dina händer.
Så ömtålig vit.

Vinden drar i ditt hår, viner genom dina tunna kläder.
Den sliter i de tunna armarna,
Upp upp upp.

Som ett höstlöv.
Stiger du mot himlen.
Fladdrar i vinden.

För ett ögonblick.
Blinkar till.

Sen försvinner du i sikte.