Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

allt om människor har hon lärt mig

 

 

 

de sjunger för dig

och för henne, hon sitter vid bordslampan

i tröstlös väntan

 

 

 

och ja jag vill så gärna bära

men hur bär man den som burit så mycket

och varför ligger smärta så nära ilska                       ?

 

kornelia, är du rädd för det som fräter                      ?

det som fräter dina ömtåligaste tankar

luktar bränt i månader, år

 

hur kan det du håller så mycket av

göra så ont i dig

hur kan något så litet

sticka så djupa hål                                                    ?

 

 

 

 

hon sitter varje natt och väntar

och du vill stryka bort varje rynka

smeka varje grått hårstrå

du vill hålla hennes hand

få henne att le

 

 

 

du sitter ihopkrupen

och gråter hennes tårar.

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av HerrGlad
Läst 466 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2010-01-09 00:05



Bookmark and Share


  JohannaCarlsson
du är en sådan stor talang när det kommer till poesin så att jag blir lika förvånad varenda gång.
Jag älskade den här, hur du använder dig av mellanslagen vid frågetecknen och avståndet mellan raderna och styckena. Och sedan de fina orden. Du är så fantastisk, vännen.
2010-01-10

  Aftonvännen
gråta hennes tårar?
det är som att hon inte lever
fast hon andas, syra i utbrunnen eld
2010-01-10

  Moa Paulsson
jag älskar frågetecknen, jag älskar orden, jag älskar allt.
på riktigt, jag förstår inte hur det kan bli så.
fint.
2010-01-09

    //Nikita
Fint ))
2010-01-09
  > Nästa text
< Föregående

HerrGlad
HerrGlad