Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
du ser alltid så glad ut, du är en glad skit, sa man mig.


att längta sig själv

 

jag längtar bort

från mig själv

resväskan är full av skit

jag är rädd för min person

fyller min tid

 

vill inte falla isär

ler vackert

kan inte älska

är felaktig

defekt

 

tiden går

sprickorna lagar sig själv

betongen består

 

Jag behöver längta mig själv

förstår bara inte hur

trött nu




Fri vers av micke marin
Läst 464 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2008-06-26 14:16



Bookmark and Share

  Mona*
Blir så oerhört berörd av detta.

Känner du för en öl? Står på kylning. Nej, just det var ingen sån sajt...
2008-07-03

  Carola Zettergren
Oerhört bra och berörande poesi!!!
2008-07-03

    Din Mormor
det är så jävl asurt när man inser att man inte känner sig själv längre och inte heller vill, en semester långt ifrån ens egen själ hjälper inte heller för man har ändå alltid med sig den där jävla ryggsäcken full av skit... finns inte så mycket att välja på, bit ihop och låtsas som ingenting, eller hänge sig helhjärtat åt terapi och medicinering.. :S som pest eller kolera...


läs gärna:

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=351263

2008-07-03

  korpfjäder
och det första steget är att längta. Alltid det första steget.
Och kanske det andra.
På väg... kanske för att lägga bagaget åt sidan?
Som vanligt skriver du så att det inte finns så mycket att säga om texten annat än att den är det den skriver. Ett med sig själv. Läsvärd och poetisk.
2008-06-26

  livsdans
Må du ta din resväska ut på resa...och sakta öppna den...som en mussla som i sitt innersta bär den vackraste pärlan!
2008-06-26
  > Nästa text
< Föregående

micke marin
micke marin