en känsla har börjat gro

Varför vill du inte vara mig nära?

Varför måste jag be om att få ligga riktigt nära dig, behöver du inte det som jag?

Ofta känner jag mig som en blodigel som suger sig fast vid dig...

Du slår inte bort mig men du visar inte heller några egna initiativ till att vara mig nära.

-till att hålla min hand eller kyssa mig...

Alltid känns det som om jag är den som vill kyssa dig, aldrig tvärtom.

Kanske framför allt när vi är hemifrån...
Skäms du så över att visa att du är med mig?

Vad är felet problemet dåligt ovant knasigt obekvämt eller konstigt med att vilja kyssa någon man älskar mellan mathyllorna i affären?


Kanske barnsligt beteénde att mysbusa i affären?
Kanske...
Men isåfall så vill jag aldrig bli vuxen..
Inte om det innebär att jag ska gå där, trist min, trist utseénde bredvid den jag brinner för utan att vidröra honom.
Om jag måste gömma undan känslan, tygla den...

Är bara så rädd för att det är annorlunda för dig,
att du inte tyglar utan helt enkelt inte känner samma längtan efter mig som jag gör efter dig.
Att du inte har något behov av att ha dina händer kring mig.
Att du är nöjd med det här.


Jag vill vara dig nära hela tiden, andas i samma takt och om jag kunde så skulle jag göra intrång i ditt blodomlopp.
Jag trivs bäst när min kropp står i kontakt med din, när jag känner din värme.
Jag älskar dig.


Ändå så får du mig att känna att jag är något jobbigt, klängigt och obekvämt.

Fan oxå