I natt ska vi plocka stjärnor ifrån himlen
lägga dem under kudden
och önska oss en ny start
för att inte fastna
har vi fällt upp våra murar
och ingen ska någonsin mer få förstöra det vackra i tidlöshet
hon viskar att världen är orättvis

:älskling vi kommer aldrig bli de vi var
när vi lärde oss att leva med varandra

I fantasin har hon tagit alla överdoser i världen
och det är inte rättvist
hon viskar att när ljuset i tunneln är borta och apati
är en känsla utan finess
finns det bara ett sätt att försvinna på

I singular begravs minnen
ett-efter-ett
i ett slott av tidlöshet har vi begravt varandra
var och en för sig
i slutet är det alltid
var och en för sig