Det finns så många grenar, det växer grenar ur mig
Varje gren är en tankes separata ångest
Trädet slog rot i dimman kring min mage
Jag betraktar det inte helt utan vemod.



Hela sagan är en misstänksam riddarsaga
Och det är jag som är sagan
Det bara är så



Bidar ljus, inväntar mörker
Om natten omsluten av den ihåliga stammen
Värmer mig subtila silkeslena naturligheter
med moderligt varmt blod i luften som skall födas