Med vidöppet fönster

sluter jag mig sakta

vinden når aldrig fram

en tom skitig flaska

står hånfullt vid min sida

min tysta vän, ensam 

den förlorade världen

frågar utifrån igen

har du kommit fram?

musiken upprepas

lämnar aldrig sitt spår

tonerna känns tomma

frågar inte

hur jag mår

telefonen ringer

inte till mig

det var visst hos grannen

som sluter sig

min apokalyps får näring igen

låten börjar om

fångas av det svarta ordet

till den enda resa

som faktiskt har ett slut:

kom ...