Det är hårt, hade han att säga och det var så vi började.

-Varje prövning kräver en lösning; om tillräkneligheten i dess art. De hädiska lekarna vi spelar med varandra får inte urarta i ett banalt personligt vendetta, oss emellan, din uppgift är nu att prygla ett helt främmande barn.

-Jag hade nästan börjat tvivla på dig.

-Tack. Villkoren kommer jag att diktera nu. Ett oskuldsfullt stycke - ett missfoster, känslorna som alltid finns kvar skall skördas unga.

Likt ett lejon i jakt söker sig hennes ögon drömskt, spanande, spänt över skolgården. Sårbara byten? Tacksamma offer? Ensam, utan vänner, utstött, främmande. Stillsam. Negroid albino med röda rädda ögon. Perfektion. Försvarslösheten mumifierad.

-Hallå där.

-!...

Väs. väs. Med blottade tänder, lysten blick.

-Ja, se inte så förvånad ut.

-?....

Drar i öron. Hud längs snibbar spricker upp lätt, underhudsfett, vitare än hyn mot blodet.

-RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Slår, slår, ingen kontroll, hårt. Klämmer, trycker. Slänger fram och tillbaka, bortom vardagliga sinnen, djupare in.

-Det kommer att bli bra igen, jag har redan förlåtit dig.

Och gossen omfamnar henne.