Uti den vackra sommar när marken lyser grön,
då gick vi ut i hagen med nyponros så skön.
Då gick vi över backar i ekars katedral,
där fåglar sjön i lunden och myggor gick på bal.

Här korna fanns på ängen som i en herdes bön
där strömmen mjukt sig böjde och mynnade i sjön.
Och gässen gick på stranden med gässlingarna små,
tofsvipor också irrade däruppe i det blå.

En fläkt av urtidsstämning emot oss plötsligt slog,
när vi såg svarta skarvar flygande i plog.
I sjön därut på holmen de byggt sin koloni
och på sitt sätt de gjort ön "vit" med sin ekologi.

Men ändå är de vackra med sin ödlehals
fast fiskarn ute i båten ej tycker detta alls.
De är hans konkurrenter om hans levebröd,
och därför han dem önskar snar och ömklig död

Men fiskljusen som svävar i luft med varm termik.
Den är en syn för gudar och ingen annan lik.
Som furste av lufthavet den ryttlar och står still,
och sen den dyker som en pil när den fisken fånga vill.

Och sist vi sen besökte en bergakungens sal.
Det fanns så rara örter uti en kalkbrottsdal.
Och solen sken på nejden mens tiden flög sin kos,
och vi fick vacker svensk natur i en behaglig dos.