|
|
Lanterna
jag drar naglar över svarta tavlan
som en gnisslande förvillelse
det bor en dikt
i mitt krackelerade bröstben
en tröst
som skuggteater på en vägg eller
längtande soldaters Lili Marleen
hur jag var ett sjungande barn
ett gungande barn
ett imse vimse spindelbarn
med skrapade knän
Fri vers
av
katt.inc
Läst 881 gånger
och
applåderad av 18 personer
Publicerad 2008-07-06 16:20
|
|
|
lodjuret/seglare
Sanslöst på min ära
att läsa just detta hära
det var inte igår vi hördes av
och det för att världen är konkav
ibland får en text brista eller bära
2014-08-14
|
|
|
|
Gunilla
Det levande skapande livfulla barnet
söker som vuxen nya vägar för sitt skapande
skrapande andra människors sinnen.
Du berör och rör upp med dina dikter!
2008-07-25
|
|
|
|
Melona
Jo,
jag har läst dig och den här några gånger nu; och jo, den blir inte lättare att kommentera för det...
Gripen, mer än så...av dessa ord, din känsla av barnslig naivitet - lekfullheten i detta allvarsamma och blodiga gnissel...
väggar som skriker; mellanrummen...jo, jag kopplar vidare runt dina andra dikte; kanske det är fånigt- men det är sådan jag är...
Dessa knä, spelar ju givetvis på strängar av inkännelse och självupplevt...hur jag vill vårda dem, såren som stannar längre än en sommar...
"hur jag var ett sjungande barn
ett gungande barn
ett imse vimse spindelbarn
med skrapade knän "
Snygg, effektfull passning med Lili Marleen dessutom, jo, du kan allt du!
2008-07-08
|
|
|
|
Bodil Sandberg
Ja nu har ju jacob redan citerat det jag ville citera..men då applåderar jag istället detta känsloladdade verk ..du är en mästerlig poetissa!!!
2008-07-08
|
|
|
|
Larz Gustafsson
Snyggt och smidigt ordval.
Dessutom älskar jag den sången med Marlene Dietrich...eller Amanda Lear.
2008-07-08
|
|
|
|
Nina V A
Lanterna och skenet att synas, det försvinner bakom djupdyknig ibland men leder stadigt vid mörker, en livboj trots allt om än färden varit guppig.
Alltså du är pretty magisk på att fånga tonerna ur barndomen, transfer, förflyttning och man står där vid tavlan och kan inte låta bli att dra i ren jävla protest rakt över hela livet. Tvärs över aldrig rakt!
Gnisslandet snittar bröstben som genom smör och det pulserar ur en vidöppenhet alla dessa skuggor av verklighet.
Lili Marleen, får mig att nynna på en melodi vi fick på stencil "klar liksom en stjärna vid kasernens dörr, lyste en lanterna..." fan jag minns det än och tonläget, det mörkare
"hur jag var ett sjungande barn
ett gungande barn
ett imse vimse spindelbarn
med skrapade knän"
jag var ett
du berör och rör upp dammet lagt under häl, tack, tack!
2008-07-07
|
|
|
|
Maria Zena Viklund
den här är underbar, först känslan mot det svarta isande sen avslutet till rytmen och takten av ett sjungande barn,
"det bor en dikt i mitt krackelerande bröstbe, en tröst"
applåder!
2008-07-07
|
|
|
|
Elin Katten Lo
Jag avskyr det första du skriver:
/jag drar naglar över svarta tavlan
som en gnisslande förvillelse/
Just för att det är så jävla talande, jag avskyr tanken på naglar mot svarta tavlan. Snyggt.
Tycker om hela känslan, den är söt, och harmonisk på något sätt. Bra att det börjar med svarta tavlan och gnissel, för att gå över till ett gungande barn osv. Det gör hela grejen tycker jag.
Snyggt!
E
2008-07-06
|
|
|
Nästa text
Föregående
katt.inc
|
