|
|
Ljusare än marin
varför dessa atonala sånger ur min blödande hals när glädjen är ljusblå
liksom hörnskåpet
mormors underkjol
pottan under sängen
vällingmuggen i skåpet ljusblått regn
ljusblå ögon
ljusblå såpbubbla
tiden är ljusblå tillika upphävd
liksom oskulden, ljusblå, upphävd mina spinkiga små barnben springer så fort, så fort, nästan fortare än jag kan, jag fångar sländor och himlen är ljusblå, liksom mormors kofta och doften av hennes vindtorkade tvätt min barndom är ljusblå
i ett litet hus i skogen
rött med vita knutar fågelblå är ljusblå
bara så att ni vet min barndom är ljusblå
bara så att jag vet
Fri vers
av
katt.inc
Läst 1060 gånger
och
applåderad av 34 personer
Utvald text
Publicerad 2009-03-06 15:02
|
|
|
resilient
halsen blöder men färgen är blå, ljus. jag hör och förstår.
2009-06-07
|
|
|
|
Anna Frölander
Personligt, närvarande och mänskligt. Det finns både en värme och en sorg i dina ord. Det är väl så det är med det mesta. Det ena utan det andra... Jag tycker jättemycket om upprepningarna av ljusblått, som att träda in i något som långsamt bleknar bort, ett slags drömlandskap. Tack!
2009-03-24
|
|
|
|
Melona
Det är ljusblåa partier över min utsikt, himlen är melerad av moln och jag har en ljusblå film innanför mina ögonlock, den luktar mormor,
jordgubbssaft på fina flaskor, hennes beige underkläder, hårläggningsvätska, ringblommor och kattungar,
fast jag är ju i din film, eller dina ord snarare, rullar mig genom ljusblå ruta efter ruta, där du är nostalgibildernas mästare utan att det blir, känns upplevs nostalgiskt, hur fan menar jag, jag gillar nostalgi - fast utan frosseriet, jo, du målar bilder och tillstånd utan att peka med handen,
och jag bara tokälskar delen där med tvätten,
hur den doftar ljusblått (comfort?!) där mot den blå himlen,
jag måste säga att jag är så glad för att du ÄNTLIGEN publicerad, skrev nytt, du är efterlängtad och jag vill fan redan ha mer,
mer snart, tack!
2009-03-15
|
|
|
|
Maria Zena Viklund
min själsfärg är ljusblå(aqvamarin) så din dikt talar rätt in!
2009-03-07
|
|
|
|
Bodil Sandberg
I blåaste blåa vilar denna suveränt fina dikt..vilar i ..och omkransas av..och jag kommer att tänka på min egen barndoms dagar..visst var de blå - får du mig att tänka så - fantastiskt vackert min vän..som alltid när du lyfter pennan!!!
2009-03-07
|
|
|
|
Nina Ahlzén
det här är vemod. ditt mantraliknande upprepande av ljusblå får en sådan effekt, man välts omkull, det känns så jävla ostadigt, hallå jag är rädd. Springande och mormor där, var är hon nu. Jag dör lite vid dina fyra sista rader-fenomenala i mitt tycke;
"fågelblå är ljusblå
bara så att ni vet
min barndom är ljusblå
bara så att jag vet". Tack.
2009-03-06
|
|
|
|
Christer Eriksson
Ljusblå var en av våra tre Volvo 140 när jag växte upp, sedan köptes en mörkblå. Men vi säger att den var mörkt ljusblå. De var rostiga, någon annan hade gjort dem trasiga men nu var de våra. Sommar och barndom och nasala skrik genom nätterna. Vi är på långvården, vi är på diskoteket, vi är överallt men vi är alltid på flyktingförläggningens trappavsats och vi tvekar. Vi dör, vi slutar tveka. Ljusblåhimmel igen och mormor, vart tog hon vägen, min mammas mamma. Jag tycker om ditt intro. Nu kommer det tänker jag och det kommer och den ljusblå oskulden är upphävd som en början på att upphäva sig själv. Tack.
2009-03-06
|
|
|
|
-Ulla Tilemo-
En text som berör.....
Sista raden överraskar först, sedan framstår den som självklar.
Oerhört talande rader, även mellan orden.
2009-03-06
|
|
|
|
Melona
Äntligen!
bara så jag vet, karin, bara så du vet...
ljusblått
återkommer jag till när fredag eller helgen
gett frustrationen lite spelrum till analys och intagning!
2009-03-06
|
|
|
|
lodjuret/seglare
för litet sex och för mye ömhet gör världen och människor till vad de är
2009-03-06
|
|
|
Nästa text
Föregående
katt.inc
|
