Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jul i vårt hus.


Jul är min barndoms jular med pirr i magen och snö hos mormor.

Ljudet när mormor naggar brödkakor väcker mig tidigt. Hon bakar bröd på en höft och något recept kommer aldrig att föräras eftervärlden. Det är annorlunda på julen, andra dagar när det inte är jul brukar vi vila middag på vardagsrumsgolvet, mormor och jag. Det är bra för matsmältningen, varför det är extra bra att ligga på golvet talar hon inte om men jag tycker det är kul för ingen annan jag känner vilar middag på golvet och mormors näsa blir extra stor när jag kikar på den så här lite snett underifrån. På julafton vilar vi inte på golvet, det hinns inte med.

Mormor har blåblommig finklänning på sig och ljusrosa underkjol nu när det är jul, dessutom har hon som vanligt sina långa tjocka bruna strumpor som hon knäpper fast med vita knappar i sitt livstycke, något som jag är mycket fascinerad av, lika fascinerad som av de tjocka åderbrock som ringlar under de bruna strumporna. Jag brukar sitta under köksbordet, dels för att skydda mig mot undulaten som är utsläppt för att motionera men också för att ostört kunna studera mormors buckliga strumpben som rör sig fram och tillbaka där i köket.

Julgranen är klädd och säkert fastsurrad i bokhyllan, vällt allt för många gånger av en sjukilos katt som vill upp.

Mamma har gjort en julkrubba med snö av bomull, vägar av sand, en sjö av en spegel. Halva Jesus ligger i sin krubba med änglar som vakar, den andra halvan är uppäten av katten men det gör inget för Jesus kommer inte att få några barn ändå säger mamma. Det är tur vi har julkrubba för vi har ingen adventsstjärna. Jag frågar varför och får till svar att vi tror inte på gud??? Jag frågade aldrig igen, inte heller när jag blev vuxen, jag antar att det var ett svar från en trött mamma. Jag frågade heller aldrig varför hon envisades med att sätta änglarna bak och fram på vårt änglaspel. Det klingade i och för sig lika vackert ändå och varför skulle inte änglarna kunna åka med rumpan före. Kanske gjorde de det av samma anledning som vi inte hade någon adventsstjärna.

Min pappa är en indian eller i alla fall ganska lik en. Han gör skuggspel på väggen när mamma är på syjunta och han måste passa mig, men inte heller skuggspel hinns med på julafton. Då doppar han i grytan, äter rödkål, sjunger O Tannenbaum eller Lili Marlene och gråter en skvätt, då gör jag det med, det hör liksom till.

Julmiddagen känns som ett maratonlopp, de vuxna äter i evighet. Hur kan man vräka i sig mat när man vet att tomten kommer när som helst. Jag äter en prinskorv och två köttbullar, sedan får det vara bra.

Den stora väntan inleds, först under matbordet, för även på julafton måste undulater motionera, senare i hallen invid klockstapeln av trä som alltid är sönder och som man absolut inte får röra om man är barn men positionen är bra för jag hör direkt när tomten närmar sig, för att sluta i vardagsrummet så nära mamma som möjligt. Jag vill inte se tomten utan gömmer mig bakom soffan och överlåter åt mina kusiner att svara på tomtens frågor och sitta i hans knä.

Det är julklappspapper över allt, alla verkar ha tappat luften utom katten som jagar snören och brottas med kartonger. Julklappar förevisas, prövas och leks med. Kaffe, saft, kakor, godis och nötter serveras och efter den skrala middagen äter jag mig mätt, tryggt förvissad om att det dröjer ett helt år tills tomten kommer igen.

När alla gått hem sitter mamma, mormor och jag och tittar på kort i mormors gamla album. Det är svårt att bläddra för jag har julklappsvantarna på. Alla korten är svartvita och jag frågar mormor var hennes mamma är och hon svarar att hennes mamma är död. Jag frågar när hon blev skjuten för det är på det viset man dör vet jag, som indianer och cowboys. Pang, pang du är död! Mormor ser tillknäppt ut och vill inte svara, mamma kan inte för hon skrattar för mycket. Till slut svarar mormor att gud tog hem hennes mamma och nu är hon en ängel i himlen. Det är kanske därför mamma är så glad för mormors mamma åker bak och fram där uppe.

Detta är fragment från min barndoms jular, jag vet inte när julen ändrade karaktär och miste sitt skimmer men en kall januaridag för över fyrtio år sedan dog min mormor och kanske var det då allt förändrades.




Prosa (Kortnovell) av katt.inc
Läst 573 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2012-12-15 23:56



Bookmark and Share


  Lena Renman
Tack för Jul-Lov.Vad jag vill säga är att Julen fanns men inte mer, precis som du skriver.
Tack
2015-01-07

  Kristina Wallbing
Instämmer med föregående - äntligen en text från din skickliga penna igen! Den här julberättelsen är ljuvligt fullproppad med bilder som jag tror att många kan känna igen sig i. Men som så ofta i dina texter finns också en dov ton av något sorgligt, som kan vara svårt att sätta fingret på. Du har vävt in det så väl i berättelsen, mellan humorn och skratten. Kanske är det barnets distansering som gör det - barnet som iakttar mer än det deltar. Utanförskapet - som kanske också är det som gör det möjligt att berätta sådana här levande, detaljrika historier.
2012-12-27

  Mikael Lövkvist
Jag håller med Mellis här nedan att det var himla gott att läsa ett alster av dig igen. Din kärlek för och glädje med din mormor är djup och sinnligt påtaglig. Hjärterötterna mina sjunger av dina ord. Tack för att du delade med dig av ditt alster, och din skatt.
2012-12-17

    Melona
Åh, hallelujah! Detta är ta mig tusan bättre än självaste julafton. katt.inc skriver nytt, iallafall så publicerar du och så då denna julklapp som både doftar, låter och jag förnimmer verkligen med alla sinnen. Du skriver med sådan naiv värme och din berättarröst är så självklar. Det har den alltid varit. Som om att du skriver direkt ur detta barnajags tindrande och förvånade ögon. Där livet sannerligen är svart, vitt och förtjusande i sitt perspektiv och agenda.
Eller, det är ju så det är. Det är inte utan att jag själv suttit och studerat min mormors skavanker och vackra livsspår på just det viset och jag skrattar sannerligen högt här:

"När alla gått hem sitter mamma, mormor och jag och tittar på kort i mormors gamla album. Det är svårt att bläddra för jag har julklappsvantarna på. Alla korten är svartvita och jag frågar mormor var hennes mamma är och hon svarar att hennes mamma är död. Jag frågar när hon blev skjuten för det är på det viset man dör vet jag, som indianer och cowboys. Pang, pang du är död! Mormor ser tillknäppt ut och vill inte svara, mamma kan inte för hon skrattar för mycket."

Du har en ton här som påminner mig om Erlend Loe på något vis.
Det är ett förbannat gott betyg, men å andra sidan har du alltid haft din egen ton. Och jag väntar fortfarande på att ha en hel bok i mina händer med ditt namn på ryggen. Seså. Du har minst flera böcker att skriva; om du inte redan gjort det!

Tack, fröken awesome!

2012-12-16
  > Nästa text
< Föregående

katt.inc
katt.inc

Mina favoriter
förtätning
gropen