|
|
förtätning
en utslagen tand i ett glas med vatten
det inre rummet, stänger ner
ekot av små röda klockor
jag föder det som dör
samlar avbrutna grenar
med korslagda fingrar
det blir natt
simsalabim
en vit kanin i ett hål av snö
faller i
faller a
ditt skägg har alla nyanser
på fem minuter sker förvandlingen
du kommer, går
under oss finns en smal säng
och nu, se
är den också borta
luckor i marken
potatis och rovor
avgnagda rötter
små glänsande skalbaggar
på rygg
trappstegen ner, jord
hur svårt det är att se
kroppen som ligger där
under gräs och med grova
stövlar händer
tumvantar
armarna om en flicka
som hastigt släpper taget
fingret pekar över ängen, mot stängslet
som delar din
blick i tu
ditt färgseende i prismor
känslan av att det är allvar
den här gången
hålet kaninerna gömmer under sina tassar
det är oskriven kunskap
som vänds i jord
ligger framför fötterna mullrar
som det stora havet
en flodbåt rullar över fårorna
det ordlösa
det till intet gjorda
följer med i jordvågor
upp ner
fukten kryper in på rygg
glänser
små döda skalbaggar
ådrorna är förvaringsplatsen
simsalabim
ett glas av vatten
Fri vers
av
Anna Frölander
Läst 1399 gånger
och
applåderad av 33 personer
Utvald text
Publicerad 2008-09-01 17:03
|
|
|
Eva Langrath
Helt fantastisk, jag dras in ett ett annat förtrollat land.
Eva
2008-11-07
|
|
|
|
aftermath
härligt att upptäcka nya skribenter!
synnerligen trevlig överaskning att ta del av den här fina kompositionen
ett fritt flöde och förtätning i ordets bemärkelse
fina abstraktioner, naturfint
bildrikt med kaninerna, skalbaggarna och faunan!
bokmärker denna förtätning
2008-10-25
|
|
|
|
arie
"jag föder det som dör
samlar avbrutna grenar
med korslagda fingrar"
jag tyckte mkt om att läsa din dikt och för mig så följer dikten sin egen logik där seperata och märkliga ting och skeenden fogas samman på ett sådant sätt den inte inordnar sig en egentlig till synes konkret begriplighet
men genom att använda och låtadrömlika, osannolika gestaltningar inta scenen där dessa bildr medel till att förstärka den resa som i dikten anträdes
en slags initeringen i varseblivningens och medvetandes inre rum och korridorer
"hålet kaninerna gömmer under sina tassar
det är oskriven kunskap"
att analysera det olika betydelsebärande elementen i dikten vore att förgå sig mot dikten
ungefär som att i dansarens varje moment/led i framförande leta efter deras innebörder och betydelser för att på så ge legitimet och ett omdöme om/till dansen i sin helhet
din dikt har en egen logik där varje led i dikten mer skapar förbindelse mellan de olika leden snarare än separerar dem i en defintion av analys och eventuella betydelser
och just detta din poetiska logik, din förtätning
där uppstår magin och den dikt som säger "mer..."
blir till mig en dikt som lever kvar inom mig
tack för ett mycket inkännande och lyhörd text
2008-10-24
|
|
|
|
ej medlem längre
Oj!
Ja sorry, nu får du ingen genomtänkt
lång vettig kommentar, jag vill/kan
bara säga: superbra, talangfullt
skrivet, en ren fröjd att få
läsa - tack!
2008-10-19
|
|
|
|
Nina V A
Ja ja JA!!! förtätning och vilken jäkla filt att hölja sig i, det är en väv av starka fibrer, över-in-under mina ögon är en remsa garn som flätas in helt naturligt och jag känner att du är stor på mönster och magisk med färger. Få förunnade.
Du väver levande med ett anslag av mellanrum för hudens andning och det är så fritt att bära, över axel, runt skuldror ja t o m över huvud.
Blir Alice i Underlandet-trollerilåda-bildspel, ett fallande och ändå en röd tråd räta mot räta snabb följd, simsalabim förvandling i dess självklarhet och man förundras över din förmåga att sammanfoga så galet skönt. Hur skalbaggar och dess rustnings skiftningar kan hamna alldeles intill tumvantar ur rot - intill rot och roten ur, allt hör samman
"små glänsande skalbaggar
på rygg
trappstegen ner, jord
hur svårt det är att se
kroppen som ligger där
under gräs och med grova
stövlar händer
tumvantar"
All min beundran för denna text, verkligen verkligen intressant och bra!
2008-10-10
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
jag tänker på ett par filmer jag sett, dels den här Short cuts och en annan vid namn Den röda filmen, båda dom här använder sig av en slags mosaikteknik, dvs storyn förs framåt genom att man presenterar små väl avgränsande delar, placerar ut dom i rummet och tiden liksom i ett flerdimensionellt pussel, först är allt fullständigt ogreppbart men efter en tid poppar små ahasignaler upp i hjärnan och en slags kontur (mening) växer sakterliga fram
trots att dom båda filmerna använder en liknande berättarteknik är dom ändå helt olika, Short cuts är egentligen en *vanlig* rulle med person och miljöbeskrivning fast att tidsaxeln är sönderbruten, Röda filmen är mer som ett drömskt landskap, en berättelse mer från den metafysiska världen, och det är din text kommer in till sist, trots att slingan har drömmens ologiska dynamik, får jag när jag läst färdigt dikten en klar och väl sammanhållen känsla, ungefär som närman framkallade foton på den gamla goda tiden, ett slags magiskt framväxande ur något som från början var alldeles vitt och stumt
å visst föds dikten med ett glas vatten, vilken den även avslutas med
jag älskar vatten, å så är det med din text också
2008-09-25
|
|
|
|
Isak Gyllenstjert
väldigt tät. behöver nog läsas om några gånger. gjorde mig yr, fast på ett bra sätt.
2008-09-16
|
|
|
|
katt.inc
Jag har svårt att skriva kommentarer till dikter jag tycker är mycket bra men jag ska försöka.
Din dikt snuddar vid mitt undermedvetna tror jag, som om du kommer nära meningen med allt. Ibland på natten när jag vaknar och har drömt så vet jag att drömmen försökte säga mig något men jag kan bara ana, förnimma med mitt intellekt vad den vill säga till mig men någon annan dunkel obestämbar del i mig har förstått och så, precis så känns det med din dikt.
Jag slås av hur lätt orden flyter fram, här finns inget krystat eller tillgjort orden bara rinner fram som om det vore hur enkelt som helst att skriva denna dikt, vilket jag förstår att det inte har varit. Ibland är tonen till och med glättig, troller i, troller a, vita kaniner och häpp så kan allt hända, inget är omöjligt.
Så finns här tyngre passager,
"trappstegen ner, jord
hur svårt det är att se
kroppen som ligger där
under gräs och med grova
stövlar händer
tumvantar"
men även här kan jag se glimten i ögat för du vänder hela stycket med dessa "stövlar händer tumvantar" och i stället för tragik blir det snudd på makaber komedi. Detta är bara en bråkdel av allt jag känner och skulle vilja skriva om när det gäller din dikt men jag slutar nu och säger tack för en av de bästa dikter jag läst här och som jag kommer läsa många gånger till.
2008-09-02
|
|
|
|
Christer Eriksson
Vi är i livet sen är vi i oslo och sen är vi vidare in i dikten. Du har en stilla berättelse någonstans på väg men ändå avslöjas inte vart. Du röjer inte kommande rad med en enda millimeter, allt sker i smyg och verkar skoningslöst. Sånt gillar jag. Det är skarpa bilder var för sig, men hopsatt blir allt abstrakt. Lite Karin Mamma Andersson fast i bokstäver. Eller kanske lite som den där öppna kistan med en kropp i framför pornografin. Du får till mixen. Det blir kraftfullt och svagt där svagt är ett positivt ord. Bräckligt och förgängligt. Det känns som en sån dikt där man samlar rader fysiskt från omgivningen, en rad från skogen, en från jobbet, en sittandes mitt emot pojkvännen. Sedan läggs det ihop och dras ifrån. Jag tycker om denna rad.
” fingret pekar över ängen, mot stängslet”
Där ängen ger en vacker bild som totalt slängs omkull med ordet stängsel och jag hamnar någon annanstans, stängsel är fängelse. Radbrytet förstärker allt ytterligare. Mycket bra och allt det där. Du vet.
2008-09-02
|
|
|
|
Robert W
suggestiv och förtrollande. tåls att läsas om igen för att smälta nyanserna. kanske för att få ett grepp om den historia som berättas.
jag gillar den i vilket fall, väldigt mycket.
2008-09-02
|
|
|
|
Daniel_78
som en rot.
jag försöker inte att leta för mycket mening
i denna, utan skapar min egen historia.
för mig berättas en saga om flickan som
går in i tiden. början med en utslagen tand.
att någon kommer, tandféen, döden, tiden,
i underlandet kaninen. hon dras in i
rummet mellan sömn och dröm, mellanlandet.
hennes iris scannas av och hon sugs ur
sugs in. skalbaggar. när hon vaknar är tanden
borta. ett pris.
bra text, mycket bildlig. kanske kanske lite
väl lätt/svårt att inte koppla till Alice eller
Pans Labyrint.
2008-09-02
|
|
|
|
katt.inc
Hej Anna. Jag kan säga på rak arm att detta är bland det bästa jag läst här på sidan. Jag måste läsa den flera gånger och jag återkommer, vill bara säga nu att detta är otroligt bra.
2008-09-01
|
|
|
Nästa text
Föregående
Anna Frölander
|
Se alla