Orden forsar
fram


ett fullständigt meningslöst

fritt fall

från

mänsklighetens piedestal

rakt ner mot

paddornas gyttjiga gemenskap

en ensam slemgrodas obegripliga kväkande

i fibernätets gravgångar

sprickande mot

bottnen

av flyende insikt

där bara ilskan stannar kvar

och vaskar jordgolven

från kadavret